Olika stater och Non-Govermental Organisations kan bekämpa miljöproblemen genom att bekämpa fattigdomen i världen. Det är endast i stater och regioner där människors basala behov är tillgodosedda som befolkningen kan börja bry sig om miljön. När människor har mat på bordet, deras barn kan gå i skolan och de kan erhålla sjukvård kan de börja vårda miljön i stället för att skada den.
Fattigdomens miljöproblem
Det är fattiga människor som bedriver rovdrift på ekologin i sitt område för att få någon utkomst att leva av. De överutnyttjar marken genom att inte ge den tillräckligt med tid för återhämtning. De bränner ned regnskogen för att få odlingsmark. De jagar viltet på ett ohållbart sätt för att få mat. De jagar noshörningar och elefanter för att få pengar. De blir sjuka av miljöskadliga verksamheter som inte längre kan operera i rikare länder på grund av miljölagstiftningen i dessa länder. De fattiga länderna och regionerna blir lätt utnyttjade av skrupelfria företag och organisationer. De har svårt att säga nej till miljöskadliga verksamheter eftersom de är i ett desperat behov av pengar.
Den uppåtgående spiralen
Om sådana fattiga länder börjar få fart på sin ekonomi kan mycket gott hända som till slut kommer att gynna miljön. Börjar de få ett överskott och satsar detta på utbildning, sjukvård och jordbruksreformer leder det till att befolkningen börjar måna om miljön i stället för att förstöra den. Barnen blir utbildade och kommer i sin tur att ta mer naturhänsyn. Barnkullarna minskar när sjukvården fungerar och det leder till färre munnar att mätta. Reformer inom jordbruket leder till större skördar och ett överskott som kan säljas. Ekonomin växer sakta men säkert. Dessa mer utbildade och välmående medborgare kommer att ställa krav på miljölagstiftning och att miljöskadliga verksamheter upphör.
De rika ländernas ansvar
För att allt detta ska ske behöver de rika länderna ta sitt ansvar och sluta utnyttja de fattiga ländernas utsatta position för egen vinnings skull. De rika länderna måste avskaffa handelshinder som håller de fattigaste länderna borta från de välmående ländernas marknader. De rika länderna måste ställa krav på företag att ta miljöhänsyn även om de flyttar verksamheten till låginkomstländer. De rika länderna har en moralisk skuld att betala av till de fattiga länderna. Vi konsumenter i den rika delen av världen kan bidra genom att köpa rättvisemärkta varor från dessa länder. På så sätt försäkrar vi oss om att produktionen av varorna sker på ett hållbart sätt, samt att de lokala jordbrukarna får en större del av kakan.
Behov av fred och demokrati
Det är inte bara fattigdomen som hotar miljön. Krig och konflikter leder ofelbart till miljöförstöring och ökar i sig även fattigdomen i området. Odemokratiska stater bryr sig mindre om miljöproblemen än de demokratiska staterna. Befolkningarna i totalitära stater kanske inte ens får veta om de existerande miljöproblemen. Att bekämpa fattigdomen i världen kan leda till färre konflikter. Då ojämlikheten i en region minskar, minskar även spänningarna mellan grupper i samhället. Vi får hoppas att framtiden är ljus.
