Det är människan som hotar miljön. Det är människan som orsakar det försämrade klimatet. Det finns inte mycket att tillägga, efter det. Människan har en bristande förmåga att se längre än sin arm kan sträcka sig, det vill säga orsak och konsekvens är svårt för oss att koppla samman. Sedan blir vi förvånade när graderna stiger och isen smälter. Miljön och människan är sannerligen en dålig kombination.
Vi kan, men vi vill inte
I havet simmar det lika mycket plastbitar som fiskar. Vi vet om det här. Och ozonlagret är oroväckande tunt, och isbjörnarna har magrat av. Många hävdar att man inte kan göra något åt saken, men det handlar mer om ett bristande engagemang. Och då menar jag inte människan inte bryr sig om sin planet – utan att vi är handfallna när det kommer till agera långsiktigt.
Om vi hade brytt oss tillräckligt mycket så hade vi skippat bilåkandet, flygplansåkandet och köttätandet. Åtminstone tills miljön har nått den punkt där den klara sig själv igen. Men det gör vi inte. Vi alla vet vad som krävs av oss för att bota en sjuk planet, men vi vill inte. Vi vill inte ge upp våra bekvämligheter. Men det är inte av ondo eller illvilja, det grundar sig i en oförmåga.
Vi kan rädda planeten, om vi hade förmågan att tänka och agera långsiktigt. Men människan är grund och botten en egoistisk varelse som hellre värdesätter sina egna vinningar. Vi lånar vår planet, men vi tar det lika lättvindigt som att ta lån med hjälp av Rekalån.se, helt och det är ohållbart. Vi måste sluta lura varandra att källsortering är lösningen på allt.
Den dåliga kombinationen
Det florerar en hel del radikala lösningar, för att rädda planeten. Bland annat att man ska kasta bort hälften av människorna på den. Men det är en oerhört omoralisk och oetisk tanke. Det kan vara en lösning, men är det så pass utilitaristiska vi vill vara? Och vem eller vilka bestämmer vem som får lämna planeten?
Jorden mådde helt okej innan människan kom. Sedan exploaterade vi dess resurser och skövlade ner skogarna för att bygga fabriker. Vi har onekligen tagit oss vatten över huvudet, och nu kan vi inte ta oss tillbaka. Vi har alltid sagt att vi är den mest intelligenta varelsen på vår jord, men till vilket pris? Lejonet, flodhästen och isbjörnen är några av de farligaste rovdjuren. Men på toppen av kedjan sitter vi. Har alltid gjort, och kommer alltid att göra.
