Det är dags att vi gör någonting som en mänsklighet tillsammans. Sedan 1800-talets andra hälft har medeltemperaturen i världen höjts med ungefär en grad. Det kanske inte låter så mycket men om vi tänker på att denna grad är väldigt ojämnt fördelad så blir det mycket. På vissa ställen så har genomsnittet höjts med mer än en grad och på vissa andra ställen inte alls lika mycket eller inget alls. Varför vi inte gör något åt det beror på flera saker. Bland annat så har det upp till ganska nyligen varit många som inte velat tro på människans påverkan på miljön. Det finns fortfarande människor som inte vill se att människan påverkar miljön men de blir allt färre och färre. Dock så är problemet det som i ekonomiska termer ofta kallas för “tragedy of common goods”. Det betyder att när något är ägt av alla så tenderar ingen att ta ansvar. Det gör det lätt att peka finger på andra och säga att så länge ingen annan tar sitt ansvar så vill man själv inte göra det. Det kostar helt enkelt för mycket för den enskilda att ta eget ansvar.
Miljö och ekonomi
Nobelpristagarna William Nordhaus och Paul Romer har tagit fram en ekonomisk kalkyl för att visa på samspelet mellan ekonomi och tillväxt och därmed ekonomi. Vårt ekonomiska system just nu är byggt på en ständig tillväxt och det kan vara att det är vägen framåt. Det dessa två herrar har visat på dock är hur marknadsekonomin och miljön går hand i hand och att ekonomin ger incitament för att skapa innovativa lösningar för klimatkrisen. Det sägs vara den bästa vägen framåt, att ge rikliga belöningar till de som kan komma med bra lösningar på energitekniska problem. De som kan skapa långsiktiga lösningar ska bli belönade ekonomiskt.
